Sabaic

nkṯ - to remove something from its place (SD 96)

cf. Jib. nkɔṯ, Min. mnkṯt, Qat. mnkṯ - “an areal Arabian semantic isogloss?” (Kogan 2015: 29, note 54)

PS
*nṯk/*nkṯ - to bite (CDG 402)